Barndoms- och gymnasievänner

Jag tycker mycket om havet och det gör min barndomsvän också, vi åkte båt till ”mottagningen” idag och vi stod ute på däck och njöt av vinden, vågorna och vattnet. Och de mörka molnen. Det var trevligt och bebisen var tvåmånader och söt som bebisar är mest. Fast med karaktär. Det är det inte alla bebisar som har. Lite mat, lite choklad, kaffe och te och vi uppdaterade varandra om våra liv. Vi har så lite kontakt nuförtiden, vi bodde tillsamman en gång för åtta år sedan. I ett kollektiv. Jag och den nyblivna mamman.

Vännen som jag åkte dit med är min barndomsvän, vi lärde känna varandra på dagis när vi var tre och vi har inte heller någon kontinuerlig kontakt, men vi glider inte riktigt ifrån varandra. Det fungerar att prata när vi ses och vi återupptar vår tradition. Vi ska nämligen ses imorgon också. Som barn så brukade vi alltid ses väldigt mycket under tex en helg. Sov över och umgicks från fredag till söndag. Nu sover vi inte alltid över, det händer, men vi det är inte ovanligt att vi klusterses. Det är bra. Och som vanligt tänker jag att jag skulle vilja ses oftare.

Tempo

Det regnar och regnar och regnar och jag tycker att det är mysigt att sitta inne och ta det lugnt. Vid datorn eller med en bok. Lugnt och skönt. Jag skulle behöva diska, men känner inte för att stressa hem och diska innan jag ska iväg på bebisbesök. Det vill säga jag ska hem till en väns föräldrar där hon har ”mottagning” för att alla ska få möjlighet att säga hej till hennes son Simon som är ett par månader gammal. Klockan sex går bussen från Nils Ericson terminalen och då behöver jag åka om en timma. Och tempot i mitt liv just nu är sådant att det känns för stressigt att gå hem och diska. Jag vill bara ta det lugnt. Diskade här nu, är hemma hos en vän, här fanns det bara lite disk. Sådan som går att diska på ett par minuter.

Personlighetstest

Din personlighetstyp:

Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

och se resten här.

Det är i alla fall inte helt fel.

Pengar

Jag tycker att det är jobbigt att bara precis klara mig från månad till månad. Jag lånar pengar för att få det att gå ihop ibland och jag börjar tröttna. Det som stör mig mest är att jag inte kan sätta mig ner och titta över min ekonomi och komma på hur jag ska betala tillbaka det jag lånat och börja kunna spara lite grann. Det går inte att betala tillbaka och det går inte att spara om jag inte väljer att äta billigaste maten och inte gör något extra. Sommaren blev extra tokig eftersom jag fick pengar, tillbaka på skatten bland annat, mitt i en månad och då förväntades spara de pengarna eftersom jag fick lika mycket mindre från soc sen. Jag sparade inte alla pengar och det har nu varit segt att få det på rätsida igen. Det börjar vända, den här månaden har jag bara använt kanske 500:- av nästa månads pengar. Månaden där på kanske jag kan börja känna att det går runt och att jag inte behöver låna i slutet av månaden får att klara det.

Förra året kändes det inte lika paniksvårt att få det att gå ihop. Jag funderar på hur mycket matpriserna har gått upp och hur mycket annorlunda mat jag äter nu, hur mycket dyrare. För det känns som att det i princip bara är mat jag lägger pengar på. Och kanske en eller annan bok, men lånar det mesta på biblioteket.

Ett arbete vore inte fel.

Anställningsintervju

I fredags så ringde en person och frågade om jag ville komma på anställningsintervju för jobbet jag sökt som telefonist för 118 700. Jag blev naturligtvis glad och sa ja. Jag ringde facket och kollade lönenivån, den skulle ligga någonstans mellan 18 000 och 21 000 och att minimilönen enligt kollektivavtalet var ca 16 500. Jag fick rådet att fråga hur mycket de var beredda att ge mig isället för att komma med något förslag. Jag tänkte att jag skulle be om minst 18 000 och började fundera på hur skönt det skulle bli att få lite bättre ekonomi om jag nu fick jobbet. 10 nya telefonister sökte de och jag tänkte att det är ju ganska stora odds att jag får det då. Det kändes bra.

Det var i lördags som intervjun var och jag gick dit, var lite tidig så tittade runt lite i omgivningen först. Det var fint, där fanns en gammal industribyggnad. Jag tycker mycket om gamla industribyggnader, sådana i tegel. Sen ringde jag upp och blev insläppt. Johanna gav ett bra intryck, jag insåg att jag hade haft fördomar om vilken typ som arbetde på sådana arbetsplatser och då även om arbetsledaren. Jag blev positivt överaskad och intervjun var trevlig.

Hon var tydlig med att hon ”inte kunde ha personer som bröt ihop” och det kändes lite jobbigt för jag bryter inte ihop lätt, men jag kan göra det. Att fokusera på att jag inte får göra det brukar inte vara en bra grund, men jag försökte att inte fokusera på det. Jag var positiv och jag tolkade det som att hon var positiv. Och så kom hon till lönen, jag hade faktiskt glömt bort att jag hade tänkt ta upp det själv. När hon pratade om lönen bytte hon sätt att prata på och var väldigt tydlig om att det inte var förhandlingsbart. Lönen var 75:- i timmen på dagtid, lite drygt 80:- på kvällen och 100:- på natten. Det vill säga en grundlön på 12 600:- i månaden. En bra bit under minimiavtalet på 16 500:-. Jag blev skeptisk och visade det, sa att det var lite väl lågt. Hon sa att det var 400 personer som sökt och att hon ”måste ha hungriga personer”. Jag har ingen aning om vad hon menade med det i det sammanhanget. Den association jag fick var att hon behövde folk som inte hade råd att äta som läget var och alltså skulle gå med på en urusel lön. Tror inte att det var så hon menade, men kan inte riktigt förstå hur hon annars menade.

När jag gick till spårvagnen så var jag skeptisk, skulle jag verkligen gå med på en så låg lön? Det är ca 15:- mindre än vad jag tjänade som habiliteringspersonal. I och för sig så tycker jag att habiliteringspersonal är något som kräver bra mycket mer kompetens än att arbeta som telefonist. Men det är ändå inget bra löneläge för outbildade vårdarbetare och nu var detta långt under det. Efter att ha funderat hit och dit så kom jag fram till att jag ändå skulle få 1000-2000 mer att leva på jämfört med försörjningsbidrag och att jag skulle slippa ha kontakt med soc. Jag bestämde mig för att tacka ja om jag fick det och mailade senare på dagen och sa att jag hade bestämt mig för att jag ville ha jobbet, trots låg lön.

Idag fick jag ett mail om att hon gått vidare med andra sökanden och det jag kände mest var trots allt lättnad.

Nu har jag precis mailat facket och gjort dem uppmärksamma på löneläget på den här arbetsplatsen. Det kändes bra och jag hade gjort det om jag fått jobbet också även fast jag då troligen hade bett om att få vara anonym.

Oj

Idag har jag varit med om något helt absurt och gjort bort mig, egentligen bara inför mig själv, men jag kände mig fasligt dum. Nu börjar det övergå till att jag känner ett visst underhållsvärde över det hela. Det blir nog en rolig anekdot om några år. Fast bara om det är jag själv som berättar den, om mamma tar beslag på den kommer jag bara tycka att det är jobbigt.

Det var bara en av dem som hade en arm.

Annars har idag varit en stressig dag. När allting körde ihop sig så blev jag allt annat än snäll mot människorna omkring mig. Vännen som jag skulle träffa ringde och sa att han var sen och jag lät nog mest förvirrad och sa att jag var rätt stressad, då lät jag inte otrevlig. Han sa att vi kunde ses en annan dag istället och mitt förvirrade svar resulterade i att träffen ställdes in. Det var nog bra, men synd.

Lämnat in en stor hög med papper till soc, den här gången fick hon resultatet av mina jobbsökaransträngningar i form av en bunt med utskrivna ”tack, men nej tack”-mail och en lista på jag tror det blev 19 sökta jobb. Allt det tillsammans med ett antal räkningar och förra månadens utbetalade aktivitetsersättning, eller vad det nu är det heter. Det finns flera olika typer av aktivitets… och jag kommer aldrig ihåg vad det jag fick heter.

Sen har jag hängt på GP och surfat. Noterade att det inte är okej att ha ads på wordpress-sidan. Jag som hade tänkt att det skulle vara praktiskt att länka till adlibris och bokus från min bok-sida. Tji fick jag, men det hade nog inte gett så mycket pengar ändå.

Att göra lista

Jag behöver strukturera upp alla måsten som börjar hopa sig igen. Just nu är det lite annorlunda än det varit den senaste tiden dock. Lust och energi är det nämligen ingen brist på. Men den är riktad. Jag vill läsa och skriva. Det finns dock en hel hög med annat som bör göras.

• installera skrivaren
• måla färdigt garderoberna
• skriva ut papper som jag ska lämna till soc
• lämna in papper till soc
• diska hos en vän, jag har lovat
• plocka undan allt som ligger överallt (det är svårt innan garderoberna är målade och har torkat)
• gå iväg med återvinningsjox
• träffa en vän
• träffa en annan vän
• göra mitt hemliga uppdrag och därmed också förbereda mig inför det (det är imorgon kväll)
• läsa
• skriva
• söka jobb

Vissa av sakerna är knepiga mest för att de bör göras inom en dag. Jag ska träffa en vän ikväll och den andra vännen imorgon vid tre. Skrivaren behöver installeras för att jag ska kunna skriva ut papper till soc. Papper till soc bör lämnas in imorgon. Jobb behöver alltid sökas, har inte sökt något den här veckan. Det hemliga uppdraget är egentligen rätt läskigt och tar upp tid. Diska lovade jag göra igår, det finns lite disk kvar som jag bör göra idag. Jag behöver måla klart garderoberna för att kunna städa.

Och helst av allt vill jag bara ägna dagarna åt att läsa, böcker och texter på nätet och att skriva. Och det känns väldigt trist om jag ska behöva prioritera bort det helt nu i ett par dagar. Det vill jag inte. Så hur ska jag planera för att få rum till det och ändå hinna klart det andra?

Det regnar otroligt mycket ute nu, hoppas det slutar så att promenad känns lockande sen.

Inspiration

Jag fick ett inspirationsryck igår och fixade ytterligare en blogg, den här gången om böcker. Det känns skönt och bra och som att jag har börjat få hopp om framtiden på riktigt. Ändå finns där en liten gnagande oro, eller nej det känns inte som oro, men en tanke. Tanken att jag kommer tappa lusten igen, släppa taget om de bra projekten och känna mig tom. Det brukar bli så, att mina projekt dör innan de blir färdiga och det känns tråkigt så jag funderar på det lite grann. Hur jag ska hålla kvar idéerna lite längre. Eller låta dem komma och gå i vågor, men inte släppa dem. Det är nog mer görbart.

Starta eget?

Jag känner förhoppningar om framtiden och det känns skönt. Starta eget planerna har blivit starkare igen, men jag vet fortfarande på tok för lite om hur man gör. Det hade varit skönt att veta vad det är jag inte vet och börja ta reda på det. Lite koll har jag kanske, på vad det är jag inte vet. Ett problem är att jag får krupp på försäljarsnack vilket brukar förekomma ganska mycket i starta-eget böcker av olika slag. Det är själva jargongen jag inte gillar.

Jag vil starta en bokhandel, för stämningen och böckernas skull och för att folk ska komma dit och trivas. Sen vill jag även gå runt på det jag gör, eftersom det är en förutsättning för att kunna göra det. Det är inte tvärt om. Pengarna är medlet. Kanske går det om jag letar noga att hitta litteratur som utgår ifrån penar som medel och inte som mål?

Jag hörde ett program på P1 någon dag där en person intervjuades. Hans mål var att forska, och han behövde pengar för att kunna forska. Pengarna var medel. Han slog ihop sig med en vän som ville åt pengarna. Forskningen blev ett medel för att tjäna pengar. De fungerade tydligen bra ihop.

Hemliga uppdrag

Nu har jag två hemliga uppdrag som kommer ge mig en lön på 400:- den här månaden. Jag skattar för det och så, hemliga är dem för att uppdragen är hemliga till sin natur, eller hur man nu ska uttrycka det. Det ena uppdraget ska bli spännande att genomföra. Det andra är enkelt och lättförtjänta pengar.

Jag funderar på att lägga mig i badet en stund.

Senare ska jag iväg på Textival och det ska bli trevligt hoppas solen fortsätter skina och hoppas stackmolnen fortsätter hopa sig över himlen. Jag tycker att det är fint att hösten är påväg och jag hoppas att det blir mycket klara höstdagar och mycket blåst.

Orden är inte så flytande idag, men livet känns finfint så det gör inte så mycket.