Starta eget?

Jag känner förhoppningar om framtiden och det känns skönt. Starta eget planerna har blivit starkare igen, men jag vet fortfarande på tok för lite om hur man gör. Det hade varit skönt att veta vad det är jag inte vet och börja ta reda på det. Lite koll har jag kanske, på vad det är jag inte vet. Ett problem är att jag får krupp på försäljarsnack vilket brukar förekomma ganska mycket i starta-eget böcker av olika slag. Det är själva jargongen jag inte gillar.

Jag vil starta en bokhandel, för stämningen och böckernas skull och för att folk ska komma dit och trivas. Sen vill jag även gå runt på det jag gör, eftersom det är en förutsättning för att kunna göra det. Det är inte tvärt om. Pengarna är medlet. Kanske går det om jag letar noga att hitta litteratur som utgår ifrån penar som medel och inte som mål?

Jag hörde ett program på P1 någon dag där en person intervjuades. Hans mål var att forska, och han behövde pengar för att kunna forska. Pengarna var medel. Han slog ihop sig med en vän som ville åt pengarna. Forskningen blev ett medel för att tjäna pengar. De fungerade tydligen bra ihop.

Bra känsla!

Pappa kom hit och vi åkte och handlade, balkongmöbler och färg. Det blev dyrare än han hade tänkt sig, men jag fick det hela ändå. Det var tur för jag har inga pengar att tala om själv. Den här arbetslösheten har gjort, nåja i kombination med att jag inte vill leva hur snålt som helst, att jag nu mera ligger back ekonomiskt och har ca 500:- att leva på fram till 25 augusti.

Projekt måla om innuti garderoberna har tagit sin början. Vi har nu grundmålat allting och imorgon blir det att måla klart. Vinrött ska det bli och jag ser fram emot det. Det känns otroligt skönt att pilla med praktiskt fixande av den här typen. Efter att pappa hade åkt så skruvade jag ihop hyllan som jag ska ha på balkongen. Det kommer bli hur fint som helst och det är lite synd att sommaren snart är slut. Jag gissar att jag får försöka utnyttja balkongen för varm choklad i höst. Och varma filtar.

Ensam med en bok på balkongen.
Och jag ska sätta upp ett tyg som kanske skyddar mig från rondellen.

Det överblivna rummet, det rummet som jag nu sitter i. Det ska få bli ateljé. I och med ommålningen av klädkammaren så kan jag flytta mina kläder dit och sedan flytta bordet/fixa ett nytt bord och ha här inne. En plats att skapa på. Jag tror på det. Ett bord där saker kan ligga framme, det har jag velat ha länge.

Jag kom att tänka på farfar idag, när vi målade. Han var konstnär och jag ska fråga farmor om jag kan få en tavla eller två. Jag hoppas. De ska vara här inne.

Förkylning och Tove Jansson

När jag vaknade så insåg jag att jag gått och blivit förkyld. Mamma hörde rätt i telefonen igår, själv sa jag att hesheten nog bara berodde på att jag inte pratat på hela dagen. Eller i alla fall inte på stora delar av dagen. Klockan var väl åtta nio på kvällen och sist jag sa något var vid elva, på sätt och vis är det ganska fascinerande hur mycket tysthet det finns ibland och hur skönt jag tycker att det är. Ibland.

Tysthet som i frånvaron av uttalade ord och frånvaron av musik, radio, tv etc. Här finns ständigt ett lätt brus av diverse apparater, kylskåp, dator och ledningar. Nu hör jag knapprandet av tangenterna när jag skriver och bilar är det nästan alltid utanför i rondellen. Jag tycker inte om att bo så nära en bilväg, det mesta med lägenheten tycker jag om annars. Jag vill fortfarande få ordning på lilla rummet, det rum jag sitter i nu och jag vill att lukten från tidigare hyresgäst helt ska försvinna, men annars är det bra. Min lägenhet är rofylld och det tycker jag om. Och skogen finns på andra sidan vägen och havet finns en spårvagnslinje bort. Det tar i och för sig 46 minuter att åka till havet, men det är bara en spårvagn och jag kan sitta och läsa. Jag vill åka till havet oftare.

Appropå vatten så har jag bara badat en gång i år, jag tror att jag badade få gånger förra året också och jag vet inte riktigt vad detta beror på. Tröttheten i kroppen och den allmänna orkeslösheten? Flykten från verkligheten för att där finns det som tynger? Men havet är något att hämta kraft ur, jag bör väl inte åka och bada idag dock med tanke på förkylningen.

Tack vare förkylningen så infann det sig ett lugn i mig. Jag skalar nämligen av ett antal måsten när jag är sjuk. Jag ställde om väckarklockan till tio istället för nio. Somnade inte riktigt om och gick upp halv tio eller någonting sådant. Jag fixade frukost betående av stekt ägg, filmjölk och kaffe och öppnade den stora Tove Jansson boken. Jag tänkte inte på det förut, men jag drack kaffe och filmjölk ur två olika muminmuggar och det var ju passande.

Precis när jag började läsa så kände jag mig rörd, tårar var nära att tränga fram, men de gjorde inte det. Det är något med Tove Jansson som skapar en längtan i mig. Det är längtan efter havet, att skapa och att uppleva. Och en känsla av saknad, att jag inte lever mitt liv fullt ut. Att jag går på sparlåga. Efter en stund övergick känslan i medelmåttighet. Att jag känner mig så fruktansvärt medel i allting jag gör. Jag kan måla, men jag finner sällan eller aldrig inspiration. Jag kan skriva, men jag har ingen aning om hur jag skulle kunna hålla en berättelse levande i fall jag vill skriva något skönlitterärt. Jag kan sticka och jag kan virka, men jag kan mest bara räta och aviga och ett sätt att virka. Allting är medel och jag känner ett motstånd inför att behöva lägga ner min själ för att bli något annat än medel, jag har även svårt att tro på att jag skulle kunna göra det. Jag har ju försökt, men tappar alltid lusten efter ett litet tag.

Lust