Kärra bibliotek

Igår fick jag jobba, dagen började med att jag faktiskt kom upp klockan nio som planerat och gick en något längre promenad i höstsolväder och sedan åt frukost. Jag mådde finfint och telefonen ringde, det är nästan uteslutande telefonförsäljare som ringer hit (hoppas att nix börjar fungera snart) så jag snuddade vid tanken att helt enkelt låta bli att svara, men jag svarade

- hej, det här är från Kärra bibliotek

- ja, hej

- vi undrar om du skulle kunna tänka dig att jobba här idag

- ja visst!

- okej, det är till klockan sju ikväll och det är bra om du kommer så snart som möjligt

- ja, det är inga problem

Så jag bytte kläder, borstade tänkderna och åkte iväg. Det tar ca 45 minuter att åka vilken väg jag än väljer. Det går att åka via stan, eller via Angered Centrum. Och det var heltrevligt. Jag kände mig avslappnad och hade inga problem med att hänga med. Kände att jag verkligen skulle kunna tänka mig att arbeta på ett bibliotek, precis som jag tänkt tidigare. Det är synd att det är så många som kan tänka sig det och så få lediga platser.

Jag hoppas att de ringer igen.

Barndoms- och gymnasievänner

Jag tycker mycket om havet och det gör min barndomsvän också, vi åkte båt till ”mottagningen” idag och vi stod ute på däck och njöt av vinden, vågorna och vattnet. Och de mörka molnen. Det var trevligt och bebisen var tvåmånader och söt som bebisar är mest. Fast med karaktär. Det är det inte alla bebisar som har. Lite mat, lite choklad, kaffe och te och vi uppdaterade varandra om våra liv. Vi har så lite kontakt nuförtiden, vi bodde tillsamman en gång för åtta år sedan. I ett kollektiv. Jag och den nyblivna mamman.

Vännen som jag åkte dit med är min barndomsvän, vi lärde känna varandra på dagis när vi var tre och vi har inte heller någon kontinuerlig kontakt, men vi glider inte riktigt ifrån varandra. Det fungerar att prata när vi ses och vi återupptar vår tradition. Vi ska nämligen ses imorgon också. Som barn så brukade vi alltid ses väldigt mycket under tex en helg. Sov över och umgicks från fredag till söndag. Nu sover vi inte alltid över, det händer, men vi det är inte ovanligt att vi klusterses. Det är bra. Och som vanligt tänker jag att jag skulle vilja ses oftare.